19 Februari 2012 – Första intervjun med familj från USA
Började dagen med att kolla mailen och Au Pair cares hemsida som nu äntligen funkade! Jag klickade direkt in på familjen som kontaktat mig för att läsa lite om dem och kolla bilderna. Denna familjen bodde på gränsen mellan North och South Carolina. De verkade bra och trevliga och de bodde på stranden! Det gillar jag!! Både mamman och pappan jobbar inom militären. Pappan, Dave, är militär inom marinen och mamman, Nicole, är domare i domstolen inom militären. Jag hade fått svar från Nicole. Hon skrev att hon skulle vara online på Skype runt 17.30. Blev nervös bara jag läste det! Men försökte samla mig och inte "skrämma upp mig" så mycket. Jag läste genom familjens personliga brev igen och skrev ner lite frågor, sen var det snart dags!! Startade datorn och loggade in på Skype runt 17.00. Kunde knappt sitta stilla så nervös jag var! Helt plötsligt plingade det till i datorn. Det var Nicole som hade loggat in!!! Det dröjde inte länge förr än hon ringde upp! HJÄÄÄÄLP!!!! Mitt hjärta slog nog 100 slag i sekunden!! Jag samlade mig innan jag tryckte på knappen för att svara! Nicole började med att presentera sig själv och hennes familj och där efter presenterade jag mig. Nicole ställde lite frågor som jag svarade på. Engelskan verkade flyta på ganska bra för min del tyckte jag så det var väldigt skönt! Något som förvånade mig var när jag sa att jag ville åka till USA för att jag tyckte om att resa, träffa nya människor och mycket för att jag vill förbättra min engelska. Då sa Nicole något i stil med: ”Förbättra din engelska? Du pratar ju redan bra engelska!” Det första jag tänkte var: ”Skämtar du med mig eller?!” Men jag kanske inte är så dålig som jag har trott. Jag blev sååå glad och det stärkte mig något otroligt i alla fall! Hela intervjun gick jättebra. De frågade om min familj var i närheten så det slutade med att vi satt alla fyra framför webbkameran och pratade. Superskön stämning!! 1 timme gick fort och snart var intervjun avslutad. Även om det var kul att prata med dem var det samtidigt en sån lättnad när det var över eftersom jag varit så nervös! Efteråt var jag så glad!! Dels för att jag faktiskt klarat av att ha en intervju på engelska med en helt främmande familj och dels för att jag tyckte att vi fick en så bra kontakt direkt. Samtidigt är det svårt att veta eftersom jag inte har pratat med någon annan familj än. Men detta kändes väldigt bra i alla fall!
Lite senare fick jag ett mail från Nicole där hon skrev att det var jättetrevligt att prata med mig och att de gärna pratade med mig igen nästa vecka. Jag svarade att jag tyckte det det superkul att prata med dem också. De verkade vara en bra och trevlig familj så jag ville gärna prata med dem igen!
