luonnea

Idag var det dags för intervju med familjen från North Carolina för tredje gången. Har faktiskt längtat lite hela dagen för att få prata med dem, och det är ju ett bra tecken! Vi pratade på som innan och jag berättade lite om några bilder som jag skickat till dem från Sverige och olika svenska traditioner. Därefter började vi prata om matchningen och eftersom vi båda tycker att det känns bra med varandra så bestämde vi oss för att matcha!! Efter intervjun kändes det jättebra! Det var en skön känsla i magen och jag är säker på att mitt år i USA kommer bli toppen!!

Då var det dags för andra intervjun med familjen från South Carolina. Idag fick jag även träffa de två barnen som jag i så fall ska ha hand om och deras nuvarande Au Pair. Familjen verkar vara jättebra och trevliga, men känner ändå inte att det klickar riktigt. I slutet av intervjun frågade mamman hur jag tyckte att det kändes med dem. Det var jobbigt att säga att jag hade pratat med en annan familj som jag fått bättre kontakt med eftersom man såg att hon faktiskt blev besviken. Men jag vill ju heller inte ge henne falska förhoppningar samtidigt som hon lägger ner sin tid på mig istället för att leta efter någon annan Au Pair som passar bättre för just deras familj.

När jag kom hem efter jobbet förberedde jag lite frågor, sen var det dags! Var inte riktigt lika nervöst som första gången, men självklart var man lite små-pirrig! Även denna intervjun gick bra. Vi pratade på ca 1 timme, svarade på varandras frågor och pratade om allt möjligt. Hon var jättetrevlig, men kände ändå inte att jag fick samma kontakt som med den första familjen.

Lite senare var det dags för dagens andra intervju. Nu skulle jag prata med familjen som jag haft min första intervju med. Precis som förra gången var allting väldigt avslappnat och det var lätt att prata. Fast i slutet av intervjun började jag bli lite trött i huvudet av all engelska. Kom inte på alla ord och hade svårt för att förklara en del saker för dem. Men allt som allt kändes det bra. Familjen frågade hur jag kände för dem och jag svarade att jag tyckte att det kändes jättebra! Det känns som en familj som jag skulle kunna trivas i och vara mig själv. Familjen sa i stort sätt detsamma om mig och det är ju bra!

Då var man på väg hem från England. Har varit jätteroligt, tiden går så snabbt! När jag kom hem gick jag direkt in och kollade mailen och såg att där var ännu en familj som kontaktat mig. Denna familjen bodde typ i mitten av South Carolina och hade två barn i åldrarna 8 månader och 2,5 år. De verkade också trevliga så jag svarade på mailet som mamman hade skickat, med vilka tider jag var tillgänglig. Jag svarade även på ett mail från Nicole att jag kom att vara online imorgon den kl. 17.30 (som vi i stort sätt bestämt innan). Lite senare fick jag svar från Erin att hon gärna ville ha intervju med mig imorgon eftermiddag. Två intervjuer direkt efter varandra, det blir tufft men självklart också kul!

Började dagen med att kolla mailen och Au Pair cares hemsida som nu äntligen funkade! Jag klickade direkt in på familjen som kontaktat mig för att läsa lite om dem och kolla bilderna. Denna familjen bodde på gränsen mellan North och South Carolina. De verkade bra och trevliga och de bodde på stranden! Det gillar jag!! Både mamman och pappan jobbar inom militären. Pappan, Dave, är militär inom marinen och mamman, Nicole, är domare i domstolen inom militären. Jag hade fått svar från Nicole. Hon skrev att hon skulle vara online på Skype runt 17.30. Blev nervös bara jag läste det! Men försökte samla mig och inte "skrämma upp mig" så mycket.  Jag läste genom familjens personliga brev igen och skrev ner lite frågor, sen var det snart dags!! Startade datorn och loggade in på Skype runt 17.00. Kunde knappt sitta stilla så nervös jag var! Helt plötsligt plingade det till i datorn. Det var Nicole som hade loggat in!!! Det dröjde inte länge förr än hon ringde upp! HJÄÄÄÄLP!!!! Mitt hjärta slog nog 100 slag i sekunden!! Jag samlade mig innan jag tryckte på knappen för att svara! Nicole började med att presentera sig själv och hennes familj och där efter presenterade jag mig. Nicole ställde lite frågor som jag svarade på. Engelskan verkade flyta på ganska bra för min del tyckte jag så det var väldigt skönt! Något som förvånade mig var när jag sa att jag ville åka till USA för att jag tyckte om att resa, träffa nya människor och mycket för att jag vill förbättra min engelska. Då sa Nicole något i stil med: ”Förbättra din engelska? Du pratar ju redan bra engelska!” Det första jag tänkte var: ”Skämtar du med mig eller?!” Men jag kanske inte är så dålig som jag har trott. Jag blev sååå glad och det stärkte mig något otroligt i alla fall! Hela intervjun gick jättebra. De frågade om min familj var i närheten så det slutade med att vi satt alla fyra framför webbkameran och pratade. Superskön stämning!! 1 timme gick fort och snart var intervjun avslutad. Även om det var kul att prata med dem var det samtidigt en sån lättnad när det var över eftersom jag varit så nervös! Efteråt var jag så glad!! Dels för att jag faktiskt klarat av att ha en intervju på engelska med en helt främmande familj och dels för att jag tyckte att vi fick en så bra kontakt direkt. Samtidigt är det svårt att veta eftersom jag inte har pratat med någon annan familj än. Men detta kändes väldigt bra i alla fall!

Lite senare fick jag ett mail från Nicole där hon skrev att det var jättetrevligt att prata med mig och att de gärna pratade med mig igen nästa vecka. Jag svarade att jag tyckte det det superkul att prata med dem också. De verkade vara en bra och trevlig familj så jag ville gärna prata med dem igen!

Idag var där en ny familj som kontaktat mig. Men just då så funkade inte Au Pair cares hemsida så jag kunde inte gå in och se vem det var!! Skitstörigt!! Jag hade även fått ett e-mail från mamman i familjen som frågade om jag hade möjlighet att ha intervju nu i helgen. Blev nervös bara jag tänkte på det. Men jag skrev tillbaka till henne att det gick bra och vilka tider som funkade bäst. Den natten kunde jag knappt sova alls för jag var så nervös för intervjun. Tänk så tycker de att jag pratar för dålig engelska och förstår inte vad jag säger, eller så har de en svår dialekt och pratar jättefort så att jag inte förstår. Hoppas hoppas hoppas att det går bra och att de är lätta att prata med!

Äntligen är mitt Au Pair-room ifyllt och inskickat. Länge har jag velat fram och tillbaka ifall jag verkligen är klar med det eller där är mer att lägga till, men nu känner jag mig klar! Nu är det bara att vänta tills organisationen ”Au Pair Care” i USA också ska godkänna den, så att den kan läggas ut så att familjer i USA läsa och kontakta mig. Spännande!!!

Efter att jag skickat in min ansökan hos STS Au Pair blev jag kallad till en intervju på engelska.

Idag var det dags!!! Har varit nervös för detta jättelänge! Mest eftersom jag inte känner mig så bekväm med att prata engelska. Har haft massa oros-tankar som snurrat i huvudet, tänk så tycker de att jag pratar för dålig engelska, tänk om jag inte vet alls vad jag ska svara på vissa frågor osv. Men nu i efterhand så var det faktiskt inte så farligt! Tjejen som intervjuade mig var hur trevlig som helst vilket gjorde det hela betydligt lättare. Vi satt hemma i hennes lägenhet, drack saft och lyssnade på musik samtidigt som hon ställde lite frågor, så allting var väldigt avslappnat. Intervjun började med personlighets frågor. Lite samma som frågorna man har besvarat på sitt Au Pair-room. Därefter fick man förklara vad man gjort i olika situationer, tex ”Vad gör du om ett barn trillar och slår sig allvarligt?”. Jag fick också besvara olika frågor om vad för typ av familj jag kan tänka mig att hamna i. Sen kom den värsta delen av hela intervjun, läsa en text högt på engelska! USCH säger jag bara!! Det gick inte specielt bra, men det verkade inte var några problem ändå som tur var. Det sista jag fick göra var att besvara 70 frågor om mig själv. På varje fråga fick jag välja mellan aldrig, sällan, ibland, ofta eller väldigt ofta att kryssa i. En del av frågorna var lite konstiga tycker jag tex ”Brukar du slänga saker på folk när du blir arg?” ”Har du massa tankar som åker ut och in i huvudet hela tiden?” ”Ibland när du sitter i bilen, glömmer du då vart du är på väg?”. Efter att jag besvarat alla frågorna var intervjun klar och vi började prata på Svenska igen. Innan jag åkte hem ställde jag lite egna frågor som jag hade. Allt som allt tog det ca 2 timmar. På väg hem kändes det skönt att intervjun äntligen var klar och att det faktiskt hade gått bra.